Miljöpartiet och Vänsterpartiet tycker inte att Örebro kommun ska delta på världens största fastighetsmässa i mars (MIPIM-mässan i Cannes), då cirka 20 000 besökare (varav 4000 är investerare) träffas under några dagar. Jag tycker att man kan vända på det, precis som Lena Baastad gjorde när frågan diskuterades i Kommunfullmäktige idag: Vill inte V (och MP) att Örebro kommun ska försöka locka nya investeringar till Örebro? Vill inte V (och MP) att Örebro kommun ska försöka locka nya aktörer att börja bygga i Örebro? Vill inte V (och MP) att Örebro kommun ska bidra till att nya jobb skapas i Örebro? ”Vi har inte råd med politiker som tror att våra framgångar klubbas i kommunhuset” skrev Reinhold Lennebo efter MIPIM 2012. Han har helt rätt i det.

Egentligen är det väldigt enkelt (jag utvecklade resonemanget 2012):

1. På MIPIM-mässan träffar vi koncernledningar och investerare som vi annars aldrig får en chans att träffa. Redan nu är veckan i stort sett fullbokad av möten (trots att mässan sker om några veckor), och tidigare år har vi haft fullt upp att hinna mellan träffar med intresserade investerare (2013 hade vi 13 förbokade möten, 10 med företag). På hemmaplan är det inte ens fysiskt möjligt att på 3-4 dagar ha så många möten med investerare (som ofta finns i landets storstäder).
2. Genom deltagandet tar vi plats i Stockholmsregionen – och i Europa. I år ordnar vi ett eget seminarium, direkt efter – och i samma lokal som – Stockholmsregionens fullsatta frukostmöte. Vårt seminarium har den ödmjuka rubriken: ”Örebro – tillväxt i Stockholmsklass”… (här är inbjudan). Att marknadsföra sig som en del av Stockholmsregionen är viktigt, då blir vi en del av en av Europas hetaste investeringsregioner där det fram till år 2020 kommer att investeras cirka 90 miljarder euro (800 miljarder kronor). Förutom det egna seminariet, deltar vi på två andra seminarier där vi presenterar Örebro för intresserade investerare.

Dessutom har vi under veckan lite tid (det blir inte mycket tid mellan alla förbokade möten) för nätverkande och diskussioner med andra kommuner och liknande aktörer. Har man tur hinner man också lyssna på något seminarier, under veckan arrangeras massor av seminarier med hög kvalitet.

Det där vet Vänsterpartiet och Miljöpartiet, likväl är de emot att Örebro deltar (MP anser att Örebro inte ska delta på arrangemang utanför landets gränser medan V bara är emot just MIPIM).

Är det dålig insyn/öppenhet kring kommunens deltagande på MIPIM-mässan? Nej, det är det inte. Att Örebro deltar är ingen hemlighet, det har redovisats ända sedan första gången vi var med (2011).

Vi har varit väldigt öppna med både kostnader och program kring MIPIM-resan (läs mer här: om de möten vi hade 2012 eller här: om resultaten efter mässan 2013). Men däremot berättar vi inte om alla intresserade företag vi träffar; det gör vi vare sig i Sverige eller utanför Sveriges gränser. Om vi varje gång berättade vilka vi träffade skulle vi gå miste om de flesta investeringar. Företag vill ofta inte informera förrän allt är klart. Ibland är det ju lagar och regler som stoppar sådant – börsregistrerade bolag får inte lämna ”marknadsstörande information” som det ibland kan vara frågan om).

Ger deltagandet på MIPIM-mässan resultat? Ja, det gör det. När processerna kommit längre kan man berätta mer. På Örebro kommuns hemsida kan man se vilka företag som fått förstudie för att projektera byggen på mark som de vill köpa av kommunen. Där kan man till exempel se följande: att PEAB har förstudier på tre tomter i Sörbyängen.

Det är ett konkret resultat som började med ett möte på MIPIM-mässan i Cannes förra året. Då träffade vi PEABs koncernledning (vilka vi annars inte träffas så ofta) och visade dem områden som är byggbara och där kommunen vill sälja mark till bostäder. Senare besökte representanter från PEABs koncernledning Örebro och jag guidade runt dem i Örebro, och visade bland annat ledig mark i Sörbyängen. Nu arbetar PEAB med tre tomter just i det området. Därmed har Örebro fått en nygammal aktör som står redo att inom kort börja bygga några hundra lägenheter (PEAB är i högsta grad närvarande i Örebro, men i detta fall är det de som driver hela projektet – inte bara som byggentreprenör). Men det är bara ett exempel: 2013 pratade vi bostadsbyggande (konkret) med ytterligare (minst) en aktör som kan börja bygga inom 1-3 år, vi diskuterade investeringar i logistikanläggningar (kan bli verklighet inom 1-3 år) och vi träffade fastighetsägare som inte finns i Örebro idag men är intresserade av att investera här. Alla dessa kontakter följs upp. Dessutom har vi fortsatt kontakt även andra som var mindre konkreta än dessa.

Är de ca 100 000 kronor som MIPIM-deltagandet kostar Örebros skattebetalare väl använda pengar? Ja, det är det:

• Om deltagandet på mässan så bara leder till ett (1) enda nytt jobb i Örebro är det lönsamt för skattebetalarna efter lite drygt ett år (bara beräknat på skatteintäkterna).
• Om deltagandet på mässan leder till att en ytterligare tomt säljs till en byggare som vill satsa i Örebro så ger det flera miljoner i intäkter till kommunen (skattebetalarna).
• Om deltagandet på mässan leder till ett enda ytterligare bostadsbygge (som i decennier blir bostad för örebroare och som ger nya arbetstillfällen) är jag rätt säker på att örebroarna tycker att det var rätt att avsätta pengarna för deltagandet på mässan.

Ett skäl till den här debatten handlar om ordet ”Cannes”. När man säger det ortsnamnet tänker folk på lyxliv, filmfestivaler och ”det vackra folket” (när media illustrerar artiklarna visar de alltid soliga sommarbilder från filmfestivalen…). Sanningen är att Cannes i mars är väldigt lite av allt det… Så en fråga återstår alltså att besvara:
”Ska skattebetalarna stå för kommunföreträdares lyxliv i Cannes?”. Nej, och lyckligtvis är det inte heller det vi ägnar oss åt. MIPIM-mässan är hårt jobb för de örebroare som deltar; jag skulle helt klart hellre vara hemma så jag slapp komma efter med mailen och annat. Och något lyxliv förekommer inte för Örebros företrädare (det har till och med granskats av revisionen). Bara som en illustration på detta kan en bild från de rum vi bor i under veckan kanske vara på sin plats. Bilden här bredvid visar ”badrummet”, där bara toaletten ryms.

Många tycks inte ha förstått hur betydelsefull turistnäringen är i Örebro. Varje år omsätter turism- och besöksnäring i Örebro 2,2 miljarder. 2,2 MILJARDER. Det ger massor av jobb, vilket ger massor av skattekronor, vilket ger massor av möjligheter att förbättra skolan, förskolan och välfärden. Fast det där förstår inte alla. En del tror att det är bättre att kommunen INTE skapar förutsättningar för arrangemang, anläggningar och annat som möjliggör turism. (Här har jag utvecklat varför vi borde satsa mer – inte mindre – på turism och besöksnäring.)

För något år sedan blev jag i debattartiklar och på andra platser hånad för att jag gjorde jämförelsen om vad en ökning av turistomsättningen skulle innebära. Så här skrev jag då: ”Idag omsätter turismen över 2 miljarder kronor. Om den ökar till 2,5 miljarder ger det ytterligare 40 miljoner i skatteintäkter och 350 nya jobb i Örebroregionen.” Jag trodde att det där skulle ta några år, summan 2 miljarder var nämligen redan den väldigt hög (faktiskt mer än vad turismen i Västerås och Linköping omsätter TILLSAMMANS). Idag är omsättningen alltså 2,2 miljarder, och ökningen fortsätter.

Det finns en annan siffra som en del (politiker och andra) bör notera: När Örebro växer med dagens cirka 1600 personer/år så ökar skatteintäkterna med cirka 75 miljoner kronor per år. Det är ytterligare ett argument för att satsa på kultur, idrott, arrangemang och annat som lockar människor att bosätta sig på en ort (för det är sånt som är avgörande nuförtiden – jobben uppstår där folk vill bo).

Detta är skälet till att Örebro kommun avsätter cirka 4 miljoner för att Vinter-SM-veckan ska arrangeras i Örebro 2015. I dessa pengar ingår viss kompensation till arrangörsföreningar, marknadsföring, arenakompletteringar för att kunna genomföra en del idrotter och kostnader för att göra bra tv-sändningar och kringarrangemang. Dessutom avsätter vi 800 tkr till en projektledartjänst. Förutom detta tidigarelägger vi investeringar i Kilsbergen (exempelvis i Ånnaboda-anläggningen) som vi kommer att ha nytta av många år framåt (läs mer om satsningarna här). Ni vet den där stugan som idag är värmestuga i Ånnaboda? Den kallas SM-stugan eftersom den byggdes när vi senast hade skid-SM i Örebro, 1986. I snart 30 år har den alltså gjort nytta för både örebroare och turister som vill uppleva Kilsbergen.

Moderaterna i Örebro har bestämt sig för att fortsätta vara emot den här satsningen (här upprepar de det i Tvärsnytt). Numera leds nämligen Örebro-moderaterna av politiker som inte förstår det där enkla sambandet mellan turistintäkter, nya jobb, skatteintäkter och förbättrad skola. Moderaterna i Örebro tror nämligen att ”opposition” innebär att man ska vara emot även bra saker, förr visste Örebros moderater att det var viktigt att man visade enighet i långsiktigt viktiga frågor. Som till exempel investeringar i ett växande näringsliv som ger nya jobb.

Några siffror om tidigare SM-veckor också:

• Tävlingarna brukar locka 15-20 idrotter och omfatta ungefär 1500 idrottare (vid vinter OS deltar 3000 idrottare…), och ungefär 200 journalister.
• SM-veckan Vinter i Östersund 2012 hade 18 000 besökare. Av dessa var ca 5 000 tillresta och totalt spenderades cirka 18 miljoner kronor under SM-veckan. Dessutom hade veckan 1,2 miljoner TV-tittare med beräknat annonsvärde på ca 24 miljoner.
• Falun 2013 hade cirka 1500 artiklar i dagspress (har dock inga siffror om besöksnäringen då).
  Umeå 2014 hade 50 timmar i tv och cirka 20 miljoner i besöksnäringen.

Sannolikt blir det mer besökare till Örebro än tidigare år: till skillnad från Umeå, Östersund och Falun är ju Örebro nära för många svenskar: 70 procent av Sveriges befolkning bor inom en radie av 300 km. De långsiktiga effekterna är därför sannolikt dessutom större än för Falun, Östersund och Umeå; alla vet nämligen att man kan åka skidor i de tre orterna, men väldigt många vet inte hur fina vinteranläggningar vi har i Örebro. Alltså kan de 2,5 miljarderna bli ännu mer tack vare SM-veckan vinter 2015. Fast det fattar inte Moderaterna i Örebro. Och det är faktiskt väldigt bekymmersamt.

Då och då påpekar vänner (på t ex Facebook) att vi som är politiskt aktiva borde prata om vad vi själva vill göra – istället för vad andra partier gör. Häromdagen kom en sådan fråga igen och jag började fundera lite mer kring det. Så här tror jag att det är.

Först av allt: Självklart har de rätt; åtminstone i teorin. Politiker som inte pratar om vad de vill göra har självklart inget som helst existensberättigande: politik handlar om att vilja (jag försöker oftast skriva om vad jag och S vill på den här bloggen, påminner gärna om mina ”7 punkter för en ny socialdemokrati” från januari 2011). De flesta av oss som är politiskt aktiva kommer då och då på oss själva med att ägna för mycket uppmärksamhet åt att beskriva varför det som andra partier vill göra är fel, och för lite uppmärksamhet åt våra egna förslag. Jag är inget undantag; även om min tid till 99% ägnas åt att driva socialdemokratisk politik och ta ansvar för Örebros utveckling så är det nog många vänner på Facebook som skulle hävda att 99% av inläggen inte handlar om vare sig socialdemokratisk politik eller om beslut jag fattar.

Ett skäl till det är väldigt mänskligt och kan förklaras på ungefär samma sätt som nyhetsvärdering: det är helt enkelt mer spännande och intressant att påpeka saker som avviker och inte fungerar än att bara berätta allting som är bra och fungerar. Det är enklare att vara skarp och underhållande om andras felaktiga förslag än om sina egna (mycket klokare…) förslag.

Men det finns ett viktigare skäl. Politik handlar ju inte bara om att vilja. Det handlar också om att välja. Sänkt skatt eller mer resurser till välfärden. Hårdare eller lättare miljökrav. Mer eller mindre bistånd. Och så vidare. Och eftersom det alltid finns flera alternativa beslut så är det också rimligt att man inte bara motiverar det vägval man själv gör, utan också förtydligar det genom att ställa det i kontrast till de vägval andra partier gör.

Så även om jag håller med om att vi som är politiskt aktiva ofta lägger för mycket tid på vad andra partier tycker och gör så tycker jag likväl att det är orimligt att tänka sig en situation där vi bara pratar om vår egen politik. Huvudskälet till det är att politik dessutom om att leverera. Även om det en politiker vill och väljer låter klokt så står det sig slätt om kompetensen saknas. Även om en politikers bild av framtid och kommande vägval låter vettiga så blir de meningslösa om politikern inte är trovärdig och handlingskraftig. Det heter trots allt ”politiskt förtroendevalda”.

Det går inte att förutse varje beslut man kommer att ställas inför under den kommande mandatperioden. Därför är de beslut man fattat och de förslag man genomfört viktiga för vilka beslut väljarna fattar: ”Kan jag lita på den här politikern: kan hen genomföra det som står i deras program?”

När väljarna lägger sin röst gör de det inte på grund av vad man tidigare genomfört, men det som tidigare genomförts berättar för väljaren om de kan lita på den inriktning som partiet eller politikern beskriver. Alltså blir utvärderingen viktig, och alltså är det självklart att socialdemokrater kritiserar beslut som fattats av alliansregeringen, precis som det är självklart att Örebros moderater kritiserar beslut som fattats av nuvarande kommunledning.

Men är det inte bättre att varje parti beskriver vad de vill göra och sedan får väljarna jämföra? För det första är det inte så människan fungerar – ytterst få är helt rationella i sina politiska val. För det andra är ju inte alla partier alltid helt ärliga med vad de ämnar genomföra. Och för det tredje, och det är kanske viktigast: politiska program är inte tillräckligt betydelsebärande i sig själva. Utan koppling mellan program, konkreta förslag och vad man faktiskt uträttat (track-record eller uppföljning) så är det inte möjligt att på ett rimligt sätt ta ställning till vem man ska rösta på.

Låt oss göra ett test. Vilket parti tror du har skrivit det här?: ”XX strävar efter ett hållbart Sverige där människor får bestämma mer själva. Vi tycker alla ska få möjlighet att utvecklas oavsett vem man är och var man bor.” Tror ni att det är samma parti som under de gångna åren suttit i regeringen och sänkt Sveriges klimatambitioner? Känns det som ett parti som de facto prioriterad skattesänkningar före infrastrukturinvesteringar? (3)

Eller det här: ”Vårt mål är ett samhälle där frihet förenas med omsorg om de svaga. Ett samhälle som stödjer familjen och skapar förutsättningar för ett blomstrande närings- och föreningsliv.” Är det ett parti vars riksdagsledamöter applåderade när sjukförsäkringen sänktes? (2)

Ett exempel till: ”Vi tror på ett Sverige där alla som vill och kan arbeta har ett jobb att gå till. På ett Sverige som ser alla och glömmer ingen. Som håller ihop och låter alla komma till sin rätt.” Låter det som ett parti som varit drivande i beslut som gjort att 5000 svenskar vid senaste årsskiftet hade utförsäkrats två gånger från sjukförsäkringen? Är det samma parti som skapat Fas3 som beskrivs som en ”avstjälpningsplats” med bra betalt för de företag som kan utnyttja gratisarbetande arbetslösa? (3)

Citaten ovan är inledningarna på respektive partis hemsida, under fliken ”vår politik” (1: Centerpartiet, 2: Kristdemokraterna, 3: Moderaterna). Politik handlar om att beskriva vart man vill med samhället, vilka problem man ser och hur man vill rätta till dem. Men det handlar som sagt också om att beskriva de vägval man står inför, och då är faktiskt beskrivningen av andras alternativ också en grund för den väg den enskilde väljer.

PS: Mitt resonemang här ovan utgår från en utgångspunkt som jag inser inte är helt självklar för alla: att politik är viktigt därför att det påverkar människors liv och förutsättningar. Att politik inte bara handlar om ideal och principer. Så jag kanske bör utveckla det också:

I den ofta citerade intervju som David Frost gjorde med Olof Palme 1969 säger Palme (efter ca 28 min i intervjun: ”eftersom vi lever här på jorden, är dömda att leva här på Jorden, så ska vi försöka göra livet så anständigt som möjligt. För att göra livet så anständigt som möjligt behöver vi några särskilda gemensamma värden: jämlikhet och gemenskap. Det är utgångspunkten i min politiska ideologi. Det är det politik handlar om.” Politik handlar inte alls ”bara” om ideologi eller om grundläggande idéer. Det handlar om genomförande, om resultat och om vardag.

Om man har det väl förspänt, tjänar bra, har en bra utbildning och ett bra jobb så minskar betydelsen av den politik som bedrivs, den påverkar inte nödvändigtvis ens vardag. Då är det självklart också lättare att utgå från partiernas grundläggande ideologi och och bortse från vad som görs och vad vilka konkreta förändringar som föreslås i skatter, a-kassa och liknande.

Men om man faktiskt är beroende av politiska beslut för att få ett drägligt liv eller för att få möjlighet att göra ett nytt livsval eller välja en ny väg – ja, då spelar de konkreta politiska förslagen roll. Och då spelar det väldigt stor roll om de där politikerna som ber om ens röst faktiskt tänker leverera det de säger eller om de bara säger något för att få ens röst.